Oro

Många oroar sig för extremhögerns framgångar i valet och vad det kommer att innebära i EU-parlamentet.

DN pratar om att det blåser framgångsvindar för extremistpartier över hela kontinenten.

Visst kan man inte låta bli att rysa lite vid tanken, men det är trots allt folket som tycker och tänker så, och tack och lov är det fortfarande en liten minoritet.

Frågan är nog inte om man ska utesluta, blunda eller ta tydligt avstånd från dessa tendenser.

Det är en verklighet vi lever i, att folk verkligen tycker så.

Svaret (tror jag) ligger i utbildning och kommunikation. Det är tydligt att en stor majoritet av de som röstar på främlingsfientliga partier bor i glesbygder eller rent av på landet. Jag tror vi alla känner igen tendensen i små grupper att vara lite skyddad och osäker till det som är annorlunda. I storstäder tvingas man umgås och till och med lära känna människor från alla världens hörn och vi lär oss uppskatta varandra. Men på landsbygden ligger det närmare till hands att önska att allt förblir som det varit. Men vissa förändringar verkar vara mer lättsmälta, som satellitmottagare för TVn, terränggående fyrhjuliga motorcyklar, internet och kebabpizza till exempel.. Är steget verkligen så långt att ta till sig en annan medmänniskas kultur?

Var inte rädda, umgås, kommunicera, var ödmjuka och du kanske till och med träffar lite nya vänner.

Det tror jag är hur vi tar oss an "vågen" av extremhögern.

Att skrika tillbaka blir nog bara som att hälla bränsle på elden..

Jag förstår att det finns oändligt många fler synvinklar och problem inom detta område som jag inte tagit upp eller inte känner till, så diskutera gärna i kommentarerna. (jag kanske lär mig något nytt också..)